Har nu jobbat i 14 dagar i sträck. Om inte mer? Är nu dags igen att besöka hälsocentralen. Denna gång hoppas jag det går fortare att hitta felet, och att det inte är något allvarligt!



Hemma. Fan vad jobbigt, måste vänta fem dagar (om inte mer) på resultaten..

Usch usch usch och dubbel-usch! Vet inte vart jag ska ta vägen? Har sådan ångest, ni vet en av de här värre sorterna när man gjort bort sig något otroligt inför människor man inte känner allt för bra..

Sedan lördagen, när jag och zandra provsmakade vårt egna vin, har min mage vart rätt så orolig! Idag på jobbet var det super stressigt som vanligt. Jag var helt uppe i varv och när jag äntligen fick rast kände jag att jag inte bara hade bråttom att äta utan även att besöka personaltoaletten. Tyvärr har vi bara en toa, en mkt liten en med en sådan här värdelös dörr som både är tunn och som tillåter en att spana både uppifrån och nerifrån på den som sitter därinne. (Varför är inte sådana dörrar förbjudna i sverige?!) Hur som helst skyndade jag mig in på toan och satte mig tillrätta. Ingen var utanför så jag kunde slappna av och låta allt komma. Då, precis då! Hör jag hur några kväver sina gapskratt och någon hyschar. Även jag blir helt tyst och förbarmar mig för att just jag är med i den här situationen! Vad ska jag göra nu? Ska jag sitta kvar här hela dagen, eller hela lunchen åtminstone? Då är det någon som knackar på dörrn. Jag reser mig snabbt upp, spolar och går ut. Såklart står en av mina jobbarkompisar, Anders, därute med två andra tjejer från furuviksparken. De tittar, pinsamt leende på mig.
-Oj, ursäkta jag måste gå på toa. Säger Anders och flickorna börjar gapskratta.
-Hehe varsågod! Säger jag (alltid lika töntig och pinsam!!)
När Anders kliver in på toaletten vill jag bara döööö! Fy fan.. Om detta verkligen hade hänt  skulle jag inte skriva det här! Hahahahahahha och inte fan skulle jag ha kommit ut från toan heller!




SUUUCKERS!! :D slår vad om att alla gick på det! Min mage mår bra, vi har två fina personaltoaletter på furuvik (med bra dörrar), jag undviker att skita i offentligheten, och någon Anders jobbar jag inte med! Hahahaha nu ska jag njuta av mina lediga dag från furuvik!

Jag förstår mig inte på mig själv. Varför börjar jag störa mig på små otroligt töntiga saker hos andra människor? Framförallt hos dom jag gillar. Det är såå störande, för jag vet ju att ingen är "perfekt". Ordet perfekt är egentligen ett väldigt svårbegripligt ord. För hur är man när man är perfekt, och hur kan man veta att den personen är perfekt för mig? Gör jag detta bara för att skydda mig själv ifrån att bli skadad? För att jag vet ju själv om att jag har en del mörka sidor.. Men jag vill inte leva ensam hela livet för det!

Hellre skadad men stark, än skonad och svag..

Bara för att hedra min älskade vän Zandra som alltid har samma tankar som jag, och som förstår exakt hur jag känner i mina knepiga situationer, så hade inte jag heller trosor på mig när jag tog studentfoto idag! :) Love you!

Hahah det känns som jag mest använder bloggen för att klaga faktiskt! Men det är ju nästan det som är roligast att skriva om. Hursomhelst (är det ett ord föresten?) Hur som helst (det såg nog bättre ut) så har jag lovat zandra att skriva lite mer då hon besöker min blogg dagligen! ^^ <3 Idag har jag fått ett väldigt personligt brev. Och den otur som jag alltid har, ser ju självklart till att mamma är hemma och tar in posten. Direkt när jag öppnar dörren ropar hon: DU HAR FÅTT BREV! DU HAR FÅTT BREV!! Och anledningen till varför hon är så ivrig att jag ska komma och öppna är för att hon har klämt på kuvertet och kännt att det inte bara är ett brev däri, utan något mer. Innan jag ens har tagit av mig skorna har hon tjatat att jag ska öppna det, bara för hon vill se vad det är i. Åhhh kan hon inte fatta att post och brev är personliga saker! Jag kanske inte vill att hon ska se det som skickas till mig. Hon hotar till och med att jag måste öppna det nu så att hon kan gå och klä på sig sen. Till och med innan hon åker till affären ber hon att få veta vad det var i brevet. När ska hon se gränsen till mitt privata liv? Och att hon inte är delaktig i allt som handlar om mig?

Jag har en sån sjukt konstig röst. Jag hatar den! Kan man inte stämma stämbandet på något sätt? Så att det kommer ut ljuva toner från min mun. Annars vill jag inte prata mer..

Psykiska störningar kan verkligen luras. Man tror att ens tankar och beteende är normalt, men när man öppnar upp sig för någon som anses vara fullt frisk och alltid varit det, känner man sig plötsligt grundlurad.

Efter att ha samtalat med min mamma gick det upp för mig att det nog inte är till det normala att få ångest efter att man ätit. Man går nog inte omkring och ältar, tänker i evigheter  fan jag bode nog inte ha ätit det där, eller så mkt! Och planerar sen nästa måltid. Inte heller jämför man väll va de andra äter eller mängden på deras tallrik? Fast man vet vad man är sugen på står man där i flera minuter och väger vad som är "bäst" att äta, gör verkligen inte alla det? Min mamma bara kolla på mig och lät: Ööööööh, näe Sabina!

Jag trodde verkligen att jag var frisk från min ätstörning,så långt det går iaf, men tydligen har jag blivit förd bakom ljuset. Inte ens mig själv kan jag lita på..

..Och jag

-Glömmer alltid att ta bort prislapparna från nya kläder som jag har på mig.

-Går alltid till fel bil och försöker låsa upp den. Fattar inte att det är fel bil fast jag står där och rycker i handtaget som en ilsken idiot medan jag förtvivlat trycker på lås-upp-knappen på nyckeln.

-Tar alltid fel vagn i mataffären och kör runt på den en stund och lägger ned mina varor. Jobbigt när den rätte ägaren kommer fram och undrar varför i helsike man har snott deras vagn för.

-Kan inte säga enkla ord som syrcha (stavning?)

-Har både läs-, tal- och skrivdyslexi. Jobbigt när man inte vet om det är matten eller maten som är inställd :O

-Har en hemsk ovana att alltid gapa stort när människor tar bild på mig -.-

Mitt sista ord till pappa var hej då när han stod i sin mörkblåa morgonrock i vår fula hall, och vinkade av mig på morgonen innan skolan börja.

Med glatt humör och värme i rösten log han mot mig medan jag trött och irriterat mumla tillsvars och stängde igen ytterdörren lite för hårt som vanligt. Några timmar senare hittade min bror honom på golvet nedanför hans sänghalva. Han var medvetslös, spänd, och kall med uppspärrade ögon och sammanbiten käke. Ändå vågade min bror ta i honom, ändå vågade min bror göra hjärt- och lungräddning på honom, ändå vågade min bror inse att han behövde hjälp för att väcka sin pappa, för hans pappa sov inte, han var död och ingen kunde rädda honom.

Jag gav inte ens min pappa ett värdefullt farväl. Min bror gav pappa en liten bit av sitt liv. Jag tror inte att min bror kan passera mamma och pappas sovrum utan att se pappas lik liggandes där på det kalla trägolvet. Går det en dag då han inte undrar om han kanske hade kunnat rädda sin pappas liv?

Jag kommer ihåg att jag trodde att jag var lite större än normalt när jag hade en ätstörning, så därför kunde inte jag äta lika mycket, allt det goda som alla andra äter. Det blev som ett fängelse då all den mat jag inte fick äta blev vattentäta väggar, och det lilla som var tillåtet blev den sunkiga cellen jag satt i. När någon fick upp mina ögon och fick mig att inse att jag behöver inte sitta inlåst kände jag en konstig lycka jag aldrig kännt förr. Den var så stark, enorm, och fick mig att ligga sömnlös om nätterna. Tänk att få stiga upp och äta precis det jag vill från kylskåpet! Jag har aldrig kännt en sådan befrielse förr.

Men många som hamnar i en ätstörning är livrädda för att dem ska bli smällfeta efter tillfrisknandet. Jag var helt övertygad om det, men här sitter jag nu helt normal faktiskt. Precis som med andra beroende sjukdomar (ja ätstörningar kan räknas som det tycker jag eftersom du är beroende av mat, helt besatt av vad du får och inte får äta, och beroende, fixerad över din kropp. Du skapar ju dina egna mönster, ritualer och rutiner som du stenhårt följer och är beroende av för att klara vardagen.) så finns alltid ätstörningen kvar inne hos dig. Jag tror faktiskt inte man kan bli helt frisk, bara att man kan gömma det där hemska monstret som förbjuder en att äta tillräkligt långt in för att han inte ska kunna titta ut så ofta. Därför har man som fd. ätstörningsoffer alltid en spärr när det kommer till mat, man proppar faktiskt inte i sig allt hysteriskt och man är fortfarande försiktig med vad man äter, men inte i den sjuka grad som i en ätstörning. Detta gäller då man nått den delen av "friskhet" då man vet att man behöver äta, man får äta! Du kommer alltid ha med dig lärdom om hur man äter på ett hälsosamt sätt, och det är så otroligt viktigt i den bantande/hetsätande värld vi lever i!

Jag kommer bara att tänka på detta häromdagen. Önskar att fler skulle våga ta steget att komma ur sin sjukdom, sitt fängelse. Det är så mycket bättre i friheten!

Usch! Jag har bara fula inne-på-badrummet-mobilkamera-bilder på mig själv! Åh varför kan man inte bli bra på bild när man behöver det? :'(

Okej det här kanske inte direkt är en sån stor nyhet för de flesta, iaf inte för dem som någon gång åkt tillsammans med mig när jag kört bil. Det är nämligen, pinsamt nog, så att det här med att veta vad som är höger och vad som är vänster är mycket svårt för mig! Jag har alltid haft problem med det och aldrig lyckats lära mig rätt heller. Visst jag vet att jag skriver med höger, då min tvillingbror är säker på att han skriver med sin vänstra, men om jag ska sitta och låtsas skriva i luften varje gång jag kör bil kommer jag missa varenda avfart åt höger, och vänster för den. Jag vet att på den vänstra armen har man ju klockan, jag har min klocka där nu men när jag var mindre hade jag klockan på höger då det kändes bättre. Så att försöka tänka efter vilken arm klockan sitter på hjälper mig inte heller!! Egentligen så tänker jag alltid rätt riktning först bara det att jag hela tiden är övertygad om att jag har fel därför ändrar jag mig och det blir fel på riktigt. SUCK! Varför kan inte alla vägar bara gå rakt fram?

Jag är så sjuuuuuuukt sjukt dålig på att stava!! Helt ärligt, det är fan pinsamt! Jag går sista året på gymnasiet men kan inte stava till ord som man lär sig i femman!! Samtidigt så har jag svårt att betona vissa ord så dom får helt fel betydelse. Tillexempel arackbollar (hur de nu stavas? dö bokstäver dööö!!) säger jag arak till (typ som landet irak fast med a) egentligen ska det ju vara kort betoning på a:na har jag lärt mig nu, då de skrattade åt mig när jag frågade om det var en arakboll hon åt och visst är det rom i dom? (jag sa ordet rom som staden rom låter, inte som drycken rom vilket jag menade)

Sen idag blev jag helt förskräckt när jag läste att maten var inställd på klassrumsdörrn :O
Som tur var var det ju inte så utan det var en lycklig klass som slapp matten!

Idag var dagen då Sabina Sandberg skrev historia i sitt konstiga lilla liv. Idag vakna hon alldeles försent och fick skynda sig för att göra sig i ordning för skolan, hon hade mindre än en timme på sig.
Trots det hann hon till skolan i skaplig tid då hon för en gångs skull inte missade bussen :D dock var den försenad (som vanligt?!) Tyvärr hann hon inte släng i sig sin frukost så nu kommer hon gå hungrig hela dagen.. :'(

Alldeles nyss var det nån tönt som ringde men som bara la på efter man hade svarat. Herregud vågar man inte ens ursäkta sig att man ringt fel längre?? Fast jag ska iofs inte säga nåt föresten xD alltid när jag ringer fel blir jag så chockad att jag slänger på luren först och sen säger "förlåt men jag måste ringt fel". Men jag är ju en nörd jag med..

Idag slutade vi tidigt så nu har jag suttit och gjort alla instuderingsfrågor till filosofin :D duktiga sabina! Nu håller jag på med svenska uppgiften som var att fuska genom att hitta en textanalys som någon annan skrivit på internet men det är helt omöglich :O. Måste erkänna att jag aldrig fuskat när det gäller uppsatser och sånt skit, hehhe.

Näe nu håller jag på att värma paj, oups! den hade jag glömt bort, tur att jag påminde mig själv nu då. Sen måste jag ta med mig sexiga kläder till träningen ikväll, MEN JAG HAR JU INGA SÅDANA KLÄDER!! vad göra vad göra vad göra? låna?

Sabina är ett kvinnonamn med latinskt ursprung, och betyder helt enkelt "sabinsk kvinna". Sabinerna var ett fornitalienskt folk som levde i bergstrakterna. Varianter Sabine (tysk, fransk), Szabina (ungersk), Bina, Bine (kortformer), Sabina (bosnisk) Namnet har använts som dopnamn i Sverige sedan 1500-talet men har inte haft något större genomslag förrän på senare tid. Namnsdag: 27 oktober (sedan medeltiden. Ursprunget var en romersk kvinna på som led martyrdöden på 100-talet )

Hhahahahahahah idag städa jag ur garderoben och hitta massa saker från högstadietiden, bland annat min och Johannas rap låt !! hahahahah enjoy..

Din jävla ko, du kan inte ens sätta på dej en sko.
Du är en ful å fet bög, som är jävligt trög, so..

Ref.
Just keap swimming,
just keap swimming, swimming, swimming.
What do we do? We swim.

Din jävla guldfisk,
du är inte riktigt frisk.
Vad vill du mej?
Jag ska döda dej!
Jag bryter av din arm,
och drar ut din tarm.

Ref.
Just keap swimming,
just keap swimming, swimming, swimming.
What do we do? We swim.

Nu är det slut,
jag har precis ditt hjärta slitigt ut !!!

Hahahhahahahah vad råa vi var ;)
Fan att vi inte satsade på en rap karriär alltså..

Snart får det fan ta och vara nog !! Det är nåt.. men jag vet inte vad. Hursomhelst kan jag inte sova riktigt, eller det känns som om jag aldrig kommer in i det där området som kallas djup sömn och verkligen får sova ut. Det är ungefär som nån går och ruskar till mig varannan timme och man vaknar så där lagomt förvirrad och tankarna börjar fokusera på andra saker än att sova, jobbiga saker. Sen när jag väll drömmer är det om komplicerade saker som inte har nåt sammanhang eller vett för 5 öre. T.ex. Hur man bevisar att en fru blir misshandlad av sin man; Lägg en blöt gurka på fruns baksida lår och för att inte väcka några misstankar ska du säga till henne att hon suger på en kyckling.

Okej, man brukar säga att man drömmer om det sista man tänker på innan man somnar.. :S
Eller att det är ens undermedvetna som får utlopp i ens drömmar.. :/

suck. sitter här, mätt som vanligt och väntar på att mamma ska komma hem så att hon kan lämna bensinkortet till mig så att jag kan åka och tanka för att sen köra till baletten. puh lång mening. sällan jag är trött på torsdagar, och balettlektionerna med maggie är ju nånting man kan kalla för sövande också  -.- fast efter det är det ju jazz på uddans och det har blivit så otroligt kul!! kanske för att jag hänger med lite mer än förr hahha. men jag hatar verkligen kläderna man måste ha på sig när man dansar jazz och balett, dom sitter ju åt och gör så att magen syns så bra :( nej usch, jag känner mig inte alls bekväm. kommer nog aldrig göra det heller. näe nu kom mamma, hejsvejs