Döden. Är hemsk, befriande, orättvis, skön, smärtsam, spännande, sorgsen. Du själv bestämmer. Jag kan bli väldigt förundrad av döden. I livet rusar tiden fram. Minnen skapas, minnen glöms. Kärlek kommer, kärlek går. Ibland är du synlig, sen osynlig. Men när döden kommer stannar tiden för alla som någon gång vart med dig i livet. Det är då dom ser dig. Kommer ihåg minnen de glömt. Känner känslor dom inte trodde fanns.

Varför är man tvungen att dö för att bli mer levande än någonsin hos andra människor? Plötsligt minns man bara det goda hos den döda. Varför tyckte jag inte om henne? Kan inte hitta någon förklaring. Minns inte att hon någon gång varit elak.

Om sanningen ska fram, känns det som jag älskar min pappa nu, när han är död och inte när han levde. Kanske älskade jag honom då med, men det var inte försen han dog som jag visste hur mycket han betydde för mig. Och att jag verkligen älskade honom. I livet skulle han aldrig få höra mig säga: Tack! Du är underbar! Världens bästa pappa! Jag älskar dig! Men som död är det första gången alla i familjens blickar är vända mot honom. Min pappa var den som alltid ställde upp. Log, skämtade och var alltid på gott humör. Han var ivrig att hjälpa till. Höjde en till skyarna med beröm. Men ändå var det han som fick ta all skit. Jag ställde aldrig upp för honom så som han ställde upp för mig. När han log blängde jag på honom, suckade högt åt hans skämt och försökte alltid förstöra hans goda humör. Jag krävde att han skulle hjälpa mig och gick därifrån när han berömde mig. Trots att ingen i min familj visade honom uppskattning eller kärlek, fanns han ändå där tills döden tog honom. Det är det som är så konstigt med döden. I graven försvinner förklaringen till varför man stör sig på personen. Nu är han bara min underbara, snälla, roliga, omtänksämma och fantastiska pappa! Varför kunde jag inte känna så när han levde? Var han tvungen att dö för att hans egen familj skulle förstå hur mycket han var värd?

Morsor kan verkligen ödsla onödig energi på att klaga på saker..

Som min mamma tillexempel. Varje gång jag inte tagit i posten då jag kommit först hem dundrar hon in och skriker klagande varför ingen har tagit in posten? Då har hon alltså gått hela! omvägen till postlådan bara för att kolla om vi tagit in posten och blivit sur när hon upptäcker att hon måste ta med den in. Men hallå! Skulle man inte bli förbannad om man nu tagit sig tid till att gå hela! omvägen till postlådan och funnit att det finns inget däri. Någon har redan varit där. Då har man ju ödslat en liten bit av sin dyrbara tid för att upptäcka att man gått till postlådan i onödan. Så jag förstår inte varför hon klagar? Hon borde istället bli glad att hon har en dotter som har funderat tillräckligt mycket på det här, och därför "glömmer bort" att hämta in posten så att hennes söta lilla mamma inte behöver gå i onödan ända fram till postlådan :)

Det enda djur som absolut borde få dö ut måste ju vara blomflugan!! Så liten och näst intill osynlig, men ändå sååå ENORMT irriterande och dum! Varför finns dom? För att käka upp våra blommor? Dom kan ju knappast räknas som mat till fåglarna! Möjligen anorexifåglar men sådan existerar väll inte? Deras uppgift här i livet måste helt enkelt gå ut på att göra det lite mindre harmoniskt för oss människor att leva. Om de inte flyger in i munnen, fastnar de på läpparna. Mmm mumsigt! Eller så siktar dom in sig på ens öga och ligger där och simmar omkring. Värst är väll på natten när man precis ligger som skönast och precis har börjat slappna av. Då flyger dom upp i näshålet på en! Va fan ska ni dit och göra? Det är ingen jävla bostad! Grejen är ju att dom inte hörs eller syns så man kan ju inte ta livet på dom (eller skjusa ut dom genom fönstret om man nu är lite mer insektsvänlig). Möjligen om dom betalade en stor summa pengar skulle dom få sitta på min kropp en stund..

Okej nu har det vart vinter och halt. Man har grusat och sandat vägarna så att folk inte ska kunna göra såna där roliga vurpor som slutar med att kommunen, eller skattebetalarna får betala skadan. Men nu när det Ääääääääntligen! Är vår är det så otroligt retsamt när man har en liten sten som guppar omkring inne i skon och som ger irriterat obehag när man är ute och går. Visst kan man försöka att stoppa stenen mellan tårna, vilket jag alltid brukar göra. Men det blir lite svårt när man har 17 stenar i skon och bara fem tår på foten! Snälla kan inte en grusfabrik komma och plocka upp alla stenar och grus! Om inte så gör jag det! Och då ska fan i mig kommunen betala mig!

Jag hatar bussar..

-När de är mer än fem minuter försenade.

-När busschauffören släpper på allt för många äckliga bussåkare så att man får stå och trängas. Och NEJ busschauffören det går inte att GÅ LÄNGRE BAK I BUSSEN! För min arm sitter fortfarande kvar i dörren. Och mitt ben är fast i någons fula väska. Och jag är tvungen att dra in magen så att jag inte nuddar den illa luktande gubben jag alltid hamnar vid på bussen!

-När busschaufförn inte fattar att han/hon måste öppna dörren för att man ska kunna hoppa av vid sin hållplats!

-När busschauffören inte klara uppkörningen men fick körkort ändå. Hela bussen gör sig beredd att dö när chaffisen gör en idiotisk omkörning för att komma föbi en traktor på valbovägen.

-När folk inte kan sluta glo på mig när jag kliver på bussen. Vadå gör jag något fel?

-När x-trafik inte sätter in en annan buss när en går sönder.

-När det är vinter. Och helt plötlsigt blir det halt ute! :O Vad händer tänker busschauffören? Och bussen kommer inte alls..

-När folk på bussen iaktar mig när jag cyklar. Det finns vackrare saker att titta på! Möööh

-När kompisar smsar: "Cykelnörd", "såg dig cykla idag", "vad duktig du är som cyklar". Vill ni veta varför?

Jo för jag hatar att åka buss! NU och FÖRALLTID, i EVIGHET, amen!!

Om man pratar om sig själv, ganska mycket och hela tiden, är man självupptagen då? Eller är det vi som lyssnar som är otroligt avundsjuka?

Jag har länge tänkt på det här när man knäpper kort så händer det ju ibland att okända människor fastnar på bilden. Typ som statister. Tänk om jag oxå är en såkallad statist på någons bild, utan att jag vet om det? Jag kanske är med i bildens högra hörn och kliar mig i näsan, har håret i ansiktet, mat i mun, eller bara ser allmänt ful ut. Gud vad hemskt! Tänk om okända människor har bilder på mig! Äckligt, och pinsamt om jag råkar bli känd någongång! Jag kanske just nu finns med i någons fotoalbum, eller reklamblad som man delar ut, eller kanske på en affisch på någon busshållplats :O utan att veta om det! Coolt..

Jag var på ett så sjukt dåligt humör igår.

Lena Philipsson väckte mig kl 6 på morgonen! Tack mamma för att du har klockradion på högsta volym medan din dotter sover i rummet intill med pappersväggar. När jag är trött blir jag hur otrevlig och otålig som helst, så det blev ju bara värre när vi nästan var klar med handlandet i matbutiken när mamma springer (förlåt, går!) om hela rundan igen! Bara för att köpa mat åt min 28 åriga bror! Hon måste dessutom tjata på han för att han ska säga vad hon ska handla. Jag hade liksom brottom iväg för jag hade planer kl 5, men näeeee hon måste dadda med min vuxna bror som inte ens verka vilja att hon skulle köpa mat åt han! Så jag fick stressa som vanligt, och jag som är allergisk mot stress! Fy fan

' Har du någongång känt dig som en tia men fallit ner till att bara vara värd en 2:a när en annan "bättre" eller "snyggare" person kommit in i rummet? Helt plötsligt känner du dig inte som den smarta, roliga och fantastiska människan du faktiskt är. Från att ha gått från att alltid ha något att säga sitter du nu tyst och börjar förakta personen som kommit in i rummet.

' Jämför du dig med andra personer och därmed startar en tyst tävling mellan dig själv och andra? Men vem är det egentligen som är domaren i den tävlingen? Du själv? Eftersom du har så dålig självkänsla att du känner att du bara är av värde om du är bättre än någon annan person kommer denna tävling aldrig ta slut, en evig kamp att leta rätt på fel och brister hos den andra personen bara för att vinna mera värde.

' Blir du lätt avundsjuk?

' Händer det att du ofta känner dig svartsjuk, att du kanske är livrädd för att den du är tillsammans med ska lämna dig för någon "bättre"? Kanske känner du dig också bombsäker på att din partner måste ha någon annan, att han eller hon är otrogen eftersom han eller hon vet att dom är värd något mer än du.

' Du kan inte ta emot kritik eller komplimanger. Antingen tror du att dom bara ljuger för att få dig på bättre humör, därför ger dom dig fina komplimanger, eller så vågar du inte göra den där grejen igen tex. dansa inför publik bara för att någon kommit fram till dig och gett dig kritik på vad du måste förbättra. Egentligen är det något oförskämt att göra, att ge någon kritik som den inte har bett om. Då kan det hända som exemplet ovan, att personen du menar att hjälpa med kritiken istället tar det så hårt att den bestämmer sig för att det är lika bra att lägga av eftersom hans eller hennes självkänsla är så otroligt låg att andra kan påverka vad de ska göra eller hur de ska vara och att de som individer inte är värda någonting så länge de inte åstakommer något bra i andras ögon.

' Du är oärlig mot dig själv. Det vill säga att du har svårt att säga nej till saker du inte vill eller inte har tid med. Din kompis kanske ber dig att följa med ned till stan för att hitta en jacka åt henne, du säger ja fast egentligen har du ju inte tid eftersom du måste plugga, men att vara en schysst kompis är ju jätte viktigt! Visst ska man ställa upp för sina nära och kära, men då måste man vilja det också! Annars går du där på stan och förbannar dig över kompisen, ja du känner nästan att du inte tycker om henne bara för att hon inte kan bestämma sig för vilken jacka hon ska ha, och fattar hon inte att du kanske inte har all tid i världen? Den här ilskan har egentligen INGET att göra med kompisen! Den är egentligen riktad till dig själv bara för att du var oärlig, både mot dig själv och kompisen när du sa ja till att följa med ned till stan. Detta är ett ganska lätt och ytligt exempel men för att inte hamna i den här situationen är det viktikgt att du först tänker efter vad du vill. Om jag hjälper kompisen med en sak jag egentligen inte vill, men jag ahr kanske som baktanke att såhär skulle jag vilja att någon gjorde för mig. Då är man inte oärlig tycker jag, utan då gör man det ju för att man själv tycker att det är rätt sak att göra. Om man inte är säker på vad man ska svara, ja eller nej, när en kompis frågar om man ska hitta på nåt, är det bättre att säga nej först än att svara ja. För om du ändrar ett ja till ett nej blir kompisen mer besviken och kanske arg, än om du ändrar ett nej till ett ja.

' Du tror att om du var lite snyggare, hade lite större tuttar eller inte lika utstående mage, skulle du vara mycket lyckligare. Men om vi inte uppskattar och känner tacksamhet över vad vi har kommer vi aldrig känna oss nöjda med det vi får. Just därför ska man inte genomgå plastikoperationer. Då är risken att när man förstorat tuttarna tillexempel, att man inte blir nöjd med reslutatet och därför fortsätter. Eller att man hittar andra "fel" som måste rättas till. Jag läste i boken om en tjej som betraktades som en skönhet av alla men hon själv levde i ständig skräck att hon skulle få en finne, gå upp i vikt, bli gammal etc. Därför kunde hon inte leva livet, hon kunde inte gå på fester där det bjöds på god mat och dricka för då kanske hon gick upp ett kilo, hon kunde inte heller hitta kärlek då hon trodde att dom bara föll för hennes utseende och sen när hon blev äldre skulle dom lämna henne eftersom då skulle inte hennes skönhet finnas kvar. Därför är det otroligt viktigt att inte lägga det egna värdet på utseendet för det kommer förändras! Däremot insidan, våra fina egenskaper behöver inte förändras om vi inte själva ser till att det blir så.

' Du strävar hela tiden efter perfektion och är livrädd för att misslyckas. En klok person sa en gång: Vi blir omtyckta för våra fina egenskaper, men älskade för våra brister. Tänk själv hur jobbigt det skulle vara att vara tillsammans med en helt perfekt person. Huuaah! Och att fela är att vara människa sa en annan, dessutom lär vi ju oss av att göra fel.

' Du sätter ditt egna värdet på de prestationer, det du klarar av och lyckas med att göra. Om du misslyckas är du inget värd. (se punkten ovan) Detta leder också till att du ständigt söker bekräftelse från andra personer om att du är bra och att du duger. Det gör att din självkänsla, hur bra du mår, hur lycklig du är och hur mycket du kan utvecklas ligger i andras händer. Men inse fakta, det är du som bestämmer din framtid och den person du vill vara. DU är den viktigaste personen i ditt liv.

' Du har svårt att känna dig älskad och respekterad av andra. Om du vill ha kärlek och respekt, måste du börja med att ge kärlek och respekt till dig själv.

' Otrolig självcentrering. Du tror att hela världen kretsar kring dig och ditt liv. Det är bara dig obehagliga, pinsamma och tråkiga saker händer. Det är för att det är just du som står vid busshållplatsen som bussen inte kommer. Du tar åt dig personligt om andra är på dåligt humör, ex) kassörskan på ica som blänger surt på dig, åh nej hon tycker säkert att jag har en as ful tröja på mig! Eller kompisen som har en dålig dag och du själv som spenderar resten av dagen att fundera ut vad för fel du kan ha gjort mot henne eller honom. När man är sur, arg eller irreterad på en människa handlar det för det mesta om en själv. Som exemplet när man är oärlig mot sig själv ovan, eller att man känner att man blir kränkt av en person. Men vi alla är ju olika personer och tar åt oss av olika saker. Har du sagt till denna person att du tar illa vid dig när han eller hon säger eller gör på det viset? Men det borde ju vilken vettig människa som helst förstå! Nej alla människor tänker inte och förstår inte samma saker som du, dom behöver inte vara korkade eller dumma för det. Det är faktiskt ditt ansvar att se till att visa hur du vill bli behandlad av andra! Oftast bottnar hat, ilska och irretation till andra människor pågrund av dålig självkänsla. Var ärlig mot dig själv och säg till när du blir illa behandlad av någon annan.

Puh.. Finns så mycket att skriva om dålig självkänsla! Säkert finns det många också som känner igen sig på åtminstone 2 eller 3 punkter. Jag kan iaf säga att jag får många aha-upplevelser och känner igen mig i mycket när jag läser Mia Törnbloms Självkänsla nu! Fler borde göra det så kanske vi får en liten bättre värld år 2009.

..är att pressa in ALLT, trycka in den jobbiga, hemska, fruktansvärda sanningen djupt inombords och låta det vara kvar där inne tills ingen kan se eller höra dig. Först då kan du släppa lite på greppet, om du känner för det..