Stackars Neo, han har det nog inte så lätt alltid. Vilket väsen han för på morgonen när det bara är jag hemma. Vet inte om det är självmordsförsök eller att hitta en utgång till friheten han håller på med när han dunsar omkring i buren. Ni vet det är inte alltid man orkar klä på sig ordentligt direkt på morgonen och rätt ofta händer det att man tar sig en svängom i vardagsrummet. Men jag stannar alltid till när jag kommer för nära hans bur. Vi ryggar tillbaka båda två och spänner sen ögonen i varandra. Vi hyser en stark respekt för varandra, vi är lika livrädda för att komma för nära. Ibland utmanar jag honom på en argaleken duell. Han vinner alltid för jag tröttnar först. Ibland brukar vi leka tittut, eller jag iallafall, då gömmer jag mig och hoppar sen fram och skricker: GRRRR!! Neo rör inte en fena, tråååk. Näe vad ska man med ett sånt husdjur till? Som bara sitter och stirrar dumt. Ska övertala Rickard att vi ska skaffa en hund, hihi. Stackars Neo!