Minns inte min exakta ålder när jag fick mitt första The Sims spel. Kanske var jag tio, eller elva var jag nog. Hursomhelst så vart jag besatt från första spelstunden. Kunde sitta i timmar och spela utan att märka att hela dagen gått. Jag drömde om mina små Simar som jag skapade och deras familjer, och det enda jag kunde tänka på i skolan var hur många minuter det var kvar tills jag fick komma hem och fortsätta planera deras liv. Min högsta dröm var då att ha en egen liten värld där bara jag och alla the sims spel existerade, så att vi tillsammans fick all tid i världen, haha. Så sjukt, jag var allt en liten spelnörd jag var mindre. En gång fick jag till och med yrsel för att jag hade spelat för mycket. Hela huvudet och allt runt omkring mig snurrade men jag fortsatte att spela ändå! Det är så tråkigt, för nu idag får man inte alls samma känsla när man spelar. Det är inte lika kul och man tröttnar så snabbt. Kanske är det för att ens fantasi bleknar.. Man lever inte längre i en drömvärld! Varför har alla så bråttom med att växa upp? Jag vill bara tillbaka.