Fan vad duktig jag är! Trots att nyckeln inte kunde hittas, headsetet till telefonen bestämde sig för att lägga av, fick ta ett gammalt där bara ena hörluren spelade musik, ett stort velande fram och tillbaka, motvind och tio kilo snor i näsan så avslutade jag ändå en dryg 6 kilometer lång springtur!! Hejja mig. Fast svetten började bildas redan efter 20 minuter och krampen i magen smög sig på efter halva tiden nådde jag fram till ytterdörren med snoret bubblandes i näsan och med rekordtid på sträckan. Wohooo, här ska det unnas sedan...Church street med goa vänner senare på kvällen!