Jag har en väldigt jobbig ovana, om man kan kalla det så? Fast jag vet att det är waste of time, kan jag inte hjälpa att inte göra det. Med allt och alla, varje dag. Jag jämför mig, med andra människor. Framför allt tjejer i min egen ålder. Kanske ganska vanligt. Men jag kan må riktigt dåligt över det. Kan känna mig helt värdelös en hel kväll bara för att någon annan är bättre, roligare och snyggare än mig i mina ögon. Självklart är det jätte dumt att jämföra sig. Alla är ju olika och ingen är som jag. Visst är det självkänslan jag måste jobba på. Men hur gör man det? Genom att säga bra saker om sig själv, men vilka saker är bra att säga? Tror jag ska ta fram lite av Mia Törnbloms böcker och läsa lite. Så svårt att ta sig ur jämförelsexcykeln när man väll är inuti den. Sen är det samtidigt så jobbigt och pinsamt att prata med någon annan när man känner sig liten i jämförelse med andra. Vad ska den personen tänka om en då? Att man är patetisk, då skunker man kanske ännu lägre i sina egna ögon..



Hur kan detta streck bli längre utan att man rör vid det?

Genom att jämföra det med ett kortare.

Lycka är relativt?

Lycka existerar i jämförelse med något annat?