Mina syskon:

Vi börjar med tvillingbrorn Henrik, som är lika gammal som jag. Suprice! När vi var små var vi bästa kompisar och kunde leka tillsammans och komma överrens, ibland iallfall. Mamma har berättat att när hon skulle lämna oss på dagis hann hon knappt säga hej då innan vi var försvunna. Hon var van vid från mina två äldre syskon att tjata på att de skulle släppa taget om halsen på henne så att hon kunde gå. Men jag och Henrik, vi hade varann och var därför inte ledsna över att mamma gick. Medan åren gick så vart vi mer och mer olika. Det känns inte som vi är tvillingar på nåt sätt. Bara två syskon som är födda på samma dag. Om man skulle slå ihop oss två till en, skulle det bli en perfekt kombinerad människar säger mamma. Vi kompleterar varandras svagheter kan man säga. Det han är bra på, kan inte jag, och tvärt om. Just nu pluggar han på KTH i stockholm för att bli ekonomi ingenjör, medan jag undervisar dans på underbara Uddans. Det säger ju allt om hur olika vi är! Men även fast vi bråkar så vi blir less på varann, finns vi alltid där för den andre när det behövs som mest! <3


(han som är i mitten)


Sedan har vi Fredrik, som jag har skrivit lite om tidigare. Det skiljer 10 år mellan oss så han har både passat mig och Henrik, byt blöja, matat och annat bebisgöra. När jag växte upp var han den som lärde mig att cykla. Han gav mig en kotte, som enligt han var en "magisk kotte", och om jag hade den med mig skulle jag kunna cykla. Ledsen som jag var efter ett flertal försök på cykeln och därmed flera skrubbsår på kroppen, bestämde jag mig ändå för att testa den "magiska kotten". Och hör och häpna! JAG KUNDE ÄNTLIGEN CYKLA! Minns att jag åkte fram och tillbak framför vårt hus och vinkade till mamma och syrran som stod och kollade i fönstret när jag cyklade för första gången! Jag och Fredrik stod varandra nära när jag var liten. På nåt konstigt sätt tyckte han mer om att vara med mig, än min tvillingbror. Tror jag och Fredrik är rätt lika ändå. Minns att han brukade hjälpa mig med läxorna ibland, ligga på min säng och prata om alla hemska lärare som han haft, och som jag nu hade eller skulle få, hehe. Och skolmaten! Gud vad han älskade korvstroganoffen kommer jag ihåg. Jag med. När han spelade sina läskiga skjutspel satt jag brevid och spejade efter fiender att döda, medan vi åt knäckemacka med kaviar på. (Jag hatar egentligen kaviar, men det var den enda gången jag tyckte det var gott) Jag har fått höra att när Fredrik var liten var han en riktig busunge som la ut fällor som andra fastnade i. Kritvitt hår och alltid nåt fuffens för sig. När tonåren sen kom vart han mörk, lugn, stängd och arg. Han sparkade sönder två dörrar vi hade hemma, en gång för att jag hade lagt min skolväska ivägen, och då blev han vansinnig. Jag har aldrig förstått varför han blev så arg och ledsen och mer och mer stängde av sig både från oss och andra. Om man frågar mig nu vad min storebror gör, vet jag inte. Han bor i Gävle men jag träffar honom aldrig. Förutom på jul och andra högtider. Vi pratar aldrig längre, iallafall inte på det sättet vi gjorde förr.



Sist i syskonskarna har vi Jessica, min stora syster som är mamma till Ville och Hugo, mina gobitar! Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Hon är 13 år äldre och bor i Täby med sin familj. När jag var mindre älskade jag att hoppa i hennes säng (som jag sedan fick ärva, kul!) och käka minttabletter som hon förvarade i en fin ask. Jag beundrade hennes gosedjur och lyssnade igenom hennes skivor. Nordman var min favorit och den snodde jag när jag var danssugen. Jessica var nästan som en extra-mamma till mig och Henrik, så efter hon flyttat tilll egen lägenhet kom vi alltid och hälsade på han och jag på lovet. Vi gjorde alltid små utflykter på sommaren när hon bodde i stockholmstrakten, Grönan, djurgården, badade, åkte rullskridskor (trodde jag skulle dö men här sitter jag nu). Tror jag och syrran är rätt olika så ibland ryker vi ihop. Men en sak som vi har gemensamt är att hon också hamnar i roliga situationer. Då skrattar vi tills vi gråter när hon berättar.