Varför bara ge upp? Är det enklast så, eller vågar ni inte ändra på ert beteende? Sårade jag er när jag sa stopp? Är ni rädda för att förlora er "stolthet" om ni kommer tillbaka en andra gång? Blir ni lika förtvivlade över att ha förlorat en vän? Eller dög jag bara när jag gick vid er sida utan att göra motstånd? Så många frågor, men så lite svar. Det är ni som har stängt dörren. Det är ni som kan öppna den. Det är jag som väntar..

Det är ert beteende jag hatar, men er jag älskar och saknar.