Detta har jag tänkt på mkt och länge..Varför går man efter ordspråket att leva är att kämpa? Visst livet är fan inte lätt och saker som händer kan vara otroligt jobbiga att ta sig igenom. Men går livet ut på att vara en enda lång kamp rakt igenom? Och vad är det vi kämpar för? Överlevnad? Kärlek? Lycka? Pengar? Livet? Går det att njuta, vara glad och lycklig när man vet att så fort du har tagit dig över ett hinder så väntar ett annat, kanske ännu större, där bakom? Jag tror inte det. Jag tror att du går miste om det som livet verkligen handlar om när du kämpar dig genom din vardag. Visserligen har alla olika förutsättningar och kommer från olika miljöer, men man får gör det bästa av sin situation helt enkelt.

Jag skulle vilja att fler (även jag själv!) slutar kämpa och börjar leva! Nu menar inte jag att vi ska bli helt ansvarlösa och inte lyfta ett finger. Utan att man istället ska se de prövningar och erfarenheter vi möts av som möjligheter, snarare än hinder. Även dåliga saker som sker tar med sig något gott och lärorikt till livet. Skulle det inte vara mkt roligare att leva då? Om man slapp bli uttömd på energi efter ett högt hinder? Och tänk all den tid man sparar från att oroa och förbereda sig för nästa hinder! Den tiden kan man istället spendera tsm med dom man älskar eller på aktiviteter som höjer humöret!  Det skulle kännas som att man flög genom livet! Gud vad härligt, vilken positiv livssyn man skulle få! Livet består av så mkt mer än en evig kamp..