Alla känner vi oss bortglömda nångång. Säkert när vi sitter hemma själv en lördag kväll medan vi vet att alla andra är ute och har kul. Men så här är det, jag vet själv att jag tänker på många olika folk hela tiden, drömmer om dem gör jag oxå. Så på det viset kan man säga att jag inte glömmer människorna omkring mig, både de välkända och de okända. Många kanske tycker att vi ska visa med en handling att vi inte har glömt dem, men jag tycker det är fint att ägna dem bara en tanke ibland. En människa som tänker på en annan människa är ju underbart. Jag skulle iaf bli lika glad om någon kom fram till mig och sa: Sabina, jag tänker på dig, som att dem skulle ge mig en present som var menat samma sak men utan de orden.

Det här har jag tänkt på! Hur coolt och roligt skulle det inte vara om man fick ett slags tecken att nu är det någon som tänker på dig. Kanske ett nyp i stjärten eller pirr i magen, vad vet jag. Eller att när du tänker på en människa är det för att han eller hon tänker på dig, samma med drömmarna när vi sover. Då skulle man aldrig känna sig bortglömd kan jag lova!! :D